(1).jpg)
Att springa ett Ultramaraton - TEC 100 Miles
TEC 100 står för Täby Extreme Challenge och 100 miles är 16 mil, det är ett av sveriges mest krävande Ultralopp och räknas som ett kvalificeringslopp till UTMB och till det mytomspunna Western States 100 miles
Race rapport (långt, men så blir det med långa lopp). 😊
Innan loppet
Dagarna innan loppet var jag ganska tvehågsen, ska jag verkligen springa 16 mil? Varför? Kom ändå fram till att jag verkligen vill bevisa för mig själv att jag kan och att jag bara skulle ta mig i mål och släppa allt vad prestation heter.
Racedag
Det är strålande sol. Alla som ska springa trillar in och lägger iordning sin utrustning med mat och kläder i depå-tältet. Även jag. Loppet är en varvbana på 11,5 km med ca 150 höjdmeter, grus, stig och lite asfalt. Man ska alltså springa 14 varv.
Första varvet
Det är kallt i starten så jag springer på för att få upp värmen, men tar det samtidigt väldigt lugnt, energin måste ju räcka länge! Under första varvet får jag sällskap av en annan löpare och vi springer och pratar nästan hela varvet, visar sig att han också är sjuksköterska. Märkligt vad mycket ultralöpare det är som jobbar i vården!
Andra varvet
Jag känner mig pigg och stark efter första varvet och ger mig snabbt ut på nästa. Springer hela varvet nästan helt själv. Mysigt ändå. Solen strålar, jag har bytt långtajtsen till shorts och hösten är så där magiskt vacker! En del av sträckan springer man längs en sjö, där står lönnar som prunkar i gult och himlen är alldeles klarblå. Vilken tur jag har som får vara just där och då. Mycket folk ute som grillar, går med sina hundar eller bara promenerar. En del man möter frågar vad det är för tävling och jag svarar. De blir nog lite chockade över att jag ska springa 16 mil.
Glömde visst att säga att det är några som ska springa 32 mil...(alltså 28 varv).
Fjärde varvet
Det går jättebra i början. Efter några varv (4 tror jag) drar jag igång en pod, sen en till och sen en till.
Femte varvet
På varv 5 lyckas jag springa fel redan i början. Det är en tvär kurva nedanför en backe där jag glömmer att svänga (eftersom det går lika bra att springa på framåt). Tyvärr är det en tjej som ligger en bit bakom mig som följer efter. Men rätt snart inser jag att jag inte ser några vimplar längre och vänder. Efter lite strul lyckas vi hitta rätt igen. Puh!
Sjunde varvet
Det börjar mörkna och på varv 7 byter jag till varmare kläder (tajts, ullunderställströja och vindjacka). Glömmer mössa och vantar men så kallt är det inte. Under varvet blir det helt mörkt och jag tänder pannlampan. Inser att de lite tekniska stigarna blir mycket jobbigare i mörker. Känner att jag borde verkligen tränat mer på detta! Lyckas springa fel igen. Det finns en massa reflexer i hela skogen och vid ett ställe där man svänger in från grusspåret in i skogen finns reflexer i två riktningar. Det ena med en tydlig pil. Den måste det ju vara tänker jag och springer på. Efter en stund kommer jag fram till ett par orienteringsmarkeingar. Skit! Jag har sprungit fel igen! Vänder för att springa tillbaka men då syns minsann inga reflexer! Lyckas i alla fall ta mig ner till elljusspåret igen och hittar stället där jag sprang fel. På rätt spår igen!
Bitarna i skogen med lite mer tekniska stigar går långsamt i mörkret. Jag har satt små delmål längs banan för att liksom "bocka av" ännu en bit. Tex tjoar jag lite glatt vid 5 km markeringen nästan varje varv. Eftersom man då nästan är halvvägs runt.
Åttonde och nionde varvet
På varv 8 har det blivit tillåtet att ha med sig en pacer (alltså en person som springer med för att dels hålla en sällskap men och hjälpa till att hålla fart och humör uppe). Jag får sällskap av Ylva Nygren på varv 8 och 9. Det blir två trevliga varv helt utan felspring! Skönt också att ha någon att prata med.
Tionde och elfte varvet
På varv 10 och 11 (nu är det natt!) Får jag sällskap av Andreas Trail som följt med Ylva från Eskilstuna för att hjälpa mig runt. Vilka vänner det finns i ultravärlden alltså! Träffar varken Ylva eller Andreas särskilt ofta men det känns ändå som vi är kompisar. Varven med Andreas går också rätt bra. Det går inte skitfort men håller väl styrfart ändå. I början av varv 10 (tror jag?) Blir vi omsprungen av en tjej med uppenbart lätta ben. Jag som stelnat till lite i depån rör mig inte alls lika smidigt (här har jag alltså sprungit runt 11 mil). Och jag tänker, där har vi damvinnaren. Jag säger till henne att det ser lätt ut och tuffar vidare medan hon drar ifrån. Det jag inte visste då var att jag legat 1:a av damerna fram till dess. Men där halkade jag ner till andra plats. Vet inte om det hade haft någon betydelse om jag vetat det. Jag var HELT inställd på att bara ta mig i mål. När vi kommer in för varvning nästa gång står min man Tomas där och berättar att jag nu ligger 2:a. Han undrar om jag vill försöka jaga ikapp. Det vill jag inte. Det är 46 km kvar och jag har varken lust eller ork att jaga. Jag tuffar på i mitt tempo.
De sista varven
De 3 sista varven har jag sällskap av Tomas Ankarcrona. Det 12:e varvet går lite långsammare och jag är trött. Jag har ätit massor (tycker jag själv, druckit mycket också ca 0,5 liter per varv plus några glas cola och liknande i varvning) under hela loppet och har börjat må lite illa.
När vi kommer in för varvning med två varv kvar rinner all kraft ur mig. Jag vill verkligen inte springa mer! Banan är tråkig, jag är trött och jag förstår inte varför någon utsätter sig för detta. Magen har börjat krångla lite också och jag går på toa. Där sitter jag och gråter och försöker tro på att jag ska orka 2 varv till.
Det är en trött, stel och ynklig tjej som ger sig ut på varv 13. Vi går första km. Sedan fryser jag så mycket att jag ändå försöker springa. Tänker också att detta är ju hemskt oavsett, kan lika gärna springa så eländet tar slut fortare.
När ljuset kommer
Det börjar ljusna. Stegen blir lättare och lättare. Stigarna som varit så bedrövliga under natten bli plötsligt roliga igen! Jag springer! Fortsätter gå i de flesta backar men springer på. När vi kommer in för varvning inför sista varvet är jag hög! Kvinnan i depån är chockad, det här varvet gick fortare än varvet innan och då har jag ju ändå suttit som en ynk och gråtit på toaletten under det varvet. Hon visste ju hur grå jag var varvet innan.
Jag SLÄNGER i mig lite risgrynsgröt och ger mig målmedvetet ut på sista varvet! Jag springer nästan som vanligt. Tomas är nog också lite chockad, han säger att nu springer du ju precis som när vi springer hemma! Jag drar i mig en gel på Tomas order och mår inte alls illa. Håller i farten och inser att om jag lyckas hålla i det här bör jag kunna komma i mål på under 24 timmar (då får man ett silverspänne istället för ett i brons) en eventuell andra plats bryr jag mig just då inte så mycket om.
De sista kilometrarna
Sista kilometrarna är det jobbigt men jag håller i farten. Andningen är ansträngd, det väser och piper. Benen skriker. Men jag springer ändå. Nu vill jag i mål!!!
Målgång och silverspänne
När jag så ÄNTLIGEN springer i mål finns ingen där och väntar. Känns nästan lite konstigt. Jag hinner tänka, är det verkligen slut nu? Kanske jag räknat fel på varven? Benen skakade och jag var tvungen att böja mig lite framåt och stödja mig på benen för att inte ramla. Men då kommer David som är arrangör fram till mig med ett silverspänne och ett pris för andra dam i mål och gratulerar mig till andra platsen.
Jag är verkligen i mål!
Att ingen stod vid mållinjen berodde på att varven innan detta hade gått på runt 2 timmar. Nu hade jag sprungit sista varvet på 1 timme och 22 minuter. Typ lika fort som första varvet!
Det gick alltså mycket fortare än någon hade räknat med!
Så, nu är jag äntligen en 100 Miles finisher på tiden 23:46.
Det är mitt första 100 miles lopp som jag slutför.
Jag är så nöjd!
Tack ALLA som skickat pepp, funktionärer och medlöpare, vänner och bekanta. Och alla som på något sätt bidrog till att det här loppet blev en så härlig tillställning som det blev. 😍
Tack Elisabeth Ankarcrona för din fantastiska prestation och för att du delar med dig av den här! Vill du också dela med dig av en prestation eller ett äventyr. Hör av dig till oss, hello@runon.se
